Kjula, från start till mål

Det var på Kjula Dragway som StreetWeek Sweden öppnade med första deltävlingen. Det var också där deltagarna körde i mål fem dagar senare efter deltävlingar varje dag och över 150 mil i transportsträckor.

Street Week Sweden är en årlig dragracingtävling för gat-registrerade bilar som körs vecka 28. 2021 var femte året för denna tävling, med uppehåll 2020 effekt av pandemin. Den körs på olika permanenta och temporära banor med olika router från år till år. Det var ”Southern-swing” med Malmö dragway som sydligaste bana, men med start och mål vid Eskilstuna flygfält där Kjula Dragway är beläget. Tävlingen är indelad i ett gäng olika klasser baserat på bilarnas trimningsnivå, teknisk design och ursprung. Amerikanska muskelbilar utgör en stor del men även europeiska och japanska märken finns med.

Vid varje deltävling räknas de tre första tiderna, men det finns ingen begränsning på hur många ”repor” man får köra. Varje dags bästa tid läggs sedan ihop och det är snitt-tiden för veckan som räknas. Dessa snitt-tider påverkas också av alla de olika tidsbestraffningar som kan delas ut om en check-point missas eller att någon annan regel bryts.

I årets upplaga av StreetWeek ställde två Eskilstuna team upp, båda med varsin trimmad BMW i klassen Import War (för icke-amerikanska bilar). Kevin Fagré körde för första gången sin svarta BMW E91 uppgraderad med en turbomatad 3-liters 6-cylindrig Mercedes motor på runt 1000 hästkrafter. I Kim Zetterlunds BMW Compact, förstärkt med en turbomatad BMW sexa, rattade Sebastian Wallgren tävlingskörningarna medan Kim körde bilen de över 150 mil långa transportsträckorna mellan banorna. Allt detta då Kim köpt bilen av Sebastian förra året, men det anmälda tävlingsnumret tillhör den anmälda föraren och inte bilen. Det var nämligen Sebastian som hade anmält bilen 2020 innan tävlingen sköts upp och bilen såldes, men då Kim och Sebastian var kompisar uppstod inga problem.

Förarna har kört på några av de tävlingar som vanligtvis körs några helger varje år på Kjula Dragway. Då körs både motorcyklar och mer extrema dragsters tillsammans med trimmade gatbilar, men att vara med i StreetWeek är i sig en bravur då det ställs stora krav på både fordon och tävlande, inte minst i den värme som höll igenom hela vecka 28 som nu blivit spikad för den blivande kultstatusen. Reglerna som styr att bara förare och co-drivers får meka och ens röra vid en bil gör detta än mer krävande.

Dag ett på Kjula Dragway startade bra för båda teamen, Kevin körde 6.94s medan Sebastian körde som bäst 6.70s, dock med en del misständningar på grund av en bränd utgång på styrboxen. De lämnade så fort tävlingsledningen släppte var transportsträckans check-points var belagda. På alla transportsträckor måste tävlingsteamen stanna, tanka och fotografera sig själva vid utvalda Ingo mackar, tävlingen huvudsponsor, för att bevisa att man varit där.

Tisdagens tävling kördes på Emmaboda där det gick ok för båda teamen. Kevin nöjde sig med sin 7-sekunders tid. ”Jag ville gärna ner på en sexa men bilen ska ju hålla hela veckan”. Sebastian och Kim körde 6.9s då banan gav bättre fäste när det blev varmare.

Däremot på Malmö Raceway på onsdagen gick det inte lika bra för Kevin då båda drivaxlarna kördes sönder när fästet var som Kim beskrev det ”veckans bästa fäste”. Sebastian körde två 6s tider innan lustgasen började ta slut, medan Kevin fick köra försiktigt ner på 10 sekunder med de standard drivaxlar han tagit med som reservdelar, nu utan däcksvärmning. Att fullfölja tävlingen blir ett mål i sig även om en pallplats känns långt borta.

Fjärde dagens tävling på Vårgårda flygplats blev uppförsbacke för båda bilarna med bara en repa vardera. En försiktig körning för Kim medan Sebastian och Kim började få slut på lustgas till deras röda BMW Compact, men värre skulle det bli. På den sista check-pointen för transportsträckan till Mantorp köpte Kim glass medan Sebastian glatt tankade för att sedan köra vidare till sista tävlingsbanan och pusta ut. Men väl där insåg grabbarna att de glömt att ta det obligatiriska bevisfotot så det var bara att köra tillbaka de 4 milen, ta bilden och sedan jaga mer lustgas, vilket man hittade i Linköping.

På den klassiska Mantorp banan där den sista deltävlingen kördes avslutade Kevin med att ”gå på lite hårdare” och kom ner till 7.17s och hela veckans snabbaste toppfart, det gick också bättre för Sebastian och Kim som satte veckans snabbaste tid med 6.47s, och körde sedan lite extra repor för att justera chassiinställningar.

Sebastian, med Kim som ägare av bilen, slutade på en sjätte plats med snitt-tiden 6.61 sekunder efter många jämna tider veckan genom. Kevin Fagré hamnade tre platser längre ner på en nionde plats efter motgångarna, men båda teamen var nöjda med att komma i mål i denna mycket tuffa tävlingsvecka. Målgången avslutades med burnouter samt en bilutställning med fina amerikanare.

Nu återstår två tävlingar i Mälardalen Open på Kjula Dragway där Kim har som avsikt att köra. ”Det är bra att banan ligger nära stan, synd bara att det inte är så många tävlingar”. Kevin tillägger att ”Det är bra med ordnade omständigheter både säkerhetsmässigt och tidtagning med bra gemenskap.” Båda tycker att dessa tävlingar är bättre än att köra på gatan.

Succé och motorras i StreetWeek

Årets upplaga av StreetWeek, den veckolånga tävlingen för gatu-registrerade bilar som fungerar lika bra på drag-strippen som på gatan, gav blandat resultat för de tre Västeråsarna som deltog. Medan Nick Eklund gjorde personbästa med en femteplats i sin Plymouth Barracuda, Stefan Johansson klarade hela veckan i sin otestade Lincoln Mark VIII men för Johan Johansson i sin läckra Pontiac LeMans cabriolet gick det sämre med havererad motor på väg till andra deltävlingen.

Tävlingen inleddes lite på hemmaplan för Västerås förarna. Den första deltävlingen kördes på Kjula Dragway i Eskilstuna på måndagen. Det blev sedan en tuff runda i den varma julisolen med temperaturer över 30˚C större delar av veckan. ”Southern-swing” som den över 150 mil långa transportsträckan kallades för, gick ner till Malmö via Emmaboda och sedan upp till Mantorp via Vårgårda för att sedan gå i mål på Kjula på lördagen. Tävlingen körs utmed halva banan på en 1/8-dels mile, det vill säga 201 meter.

De tre Västerås förarna kom till första med lite olika förutsättningar. Nick Eklund hade redan hunnit med två Mälardalen Open tävlingar på Kjula i år, Johan Johansson körde en medan Stefan Johansson förberett sig genom att köra sönder två motorer i testbänk utan att ens ha kört bilen ur verkstan!

Johan Johansson med co-driver Johan Alfredsson-Liljeros var på gott humör då de lämnade Kjula banan efter att kört två 6.6 sekunders repor. ”Första rundan gick bra, men i andra ställde vi om dämparna för att testa men bilen gick konstigt från start med en dålig 60’ tid, men ändå blev det en näst intill identisk tid. Det ska bli intressant i Emmaboda där banan lär vara betydligt halare.”

Det visade sig att de hade rätt, banan dag två i Emmaboda var svårare att bemästra, dock en acceptabel tid på 6.76s. Men mycket mer än så blev det inte. En bra bit in på transportsträckan, bara 1,5 km från dagens sista checkpoint i Osby, så rasade motorn utan möjlighet att laga så team #148 fick dra sig ur tävlingen.

Stefan Johansson som fått ihop sin smått majestätiska Lincoln trots motorproblem inledde tävlingen med sin son som co-driver med växellåds-problem. ”Det är problem med den transbrake:n vilket gör att vi inte får upp varvtalet för att kunna bygga upp laddtrycket i turbon. Det är till och med svårt att få till en ordentlig burnout”. Detta efter de två motorhaverierna som gjort att de beslöt sig för att köra StreetWeek med lite ”fegare tuning” som Stefan uttryckte det. ”Detta är ett nytt koncept, specialbeställd men den är tydligen fel byggd”.

Effekt finns det i motorn, första rundan på 7.30s visade sig dock bli veckans snabbaste tid då det gick marginellt saktare under veckan, först med converter-problemen, men efter Malmö så la primär-bränslepumpen av.

”Det var inte så kul för bränslepumpen la av mitt i rusningstrafiken på E22:an, men vi lyckades programmera om styrsystemet så att vi kunde fortsätta från platsen på sekundärpumpen. På så sätt fullföljde vi tävlingarna och transportsträckorna, men detta påverkade både Vårgårda och Mantorp med högre sluttider. Vi var tvungna att ställa ner laddtrycket då bränslebrist skulle kunna förstöra motorn”.

Stefan var annars nöjd med bilen då den fungerade bra utan att överhetta i värmen. Den före detta lyxbilen höll även bullernivån inne i bilen nere jämfört med de flesta andra bilarna. ”Att fullfölja veckan var en prestation då vi körde med vad vi hade utan att hålla igen”.

Stefan och team #32 slutade på en 10:e plats med tiden 7.48s i klassen Street Outlaw, samma klass som båda andra Västeråsteamen.

Nick Eklund kom till starten med betydligt mer insikt i hur bilen skulle gå samt vetskap om dess pålitlighet då han både kört tävlingar, kört motorn i bromsbänk men även kört bilen i vardagen ”En gatbil ska man använda”. Nick ställde upp med farsan Ulf som co-driver.

Nick var nöjd med första dagen på Kjula, ”Vi gick ut lite hårt med för mycket effekt men 6.20s var ok”, en tid som skulle förbättras under veckan. ”Transportsträckan ner till Emmaboda var varm och gosig och nästan framme hjälpte vi ett tyskt team som stannat mitt i vägen i mörkret med ett havererat batteri. Vi lånade Stefans batteri från hans Lincoln.”

”Emmaboda var lite halvhalt, vi körde tidigt på morgonen då luften var bättre innan det hunnit bli varmt, men det var inte så mycket gummi på banan. Vi nöjde oss med 7.43s och åkte till Malmö när värmen kom”.

”I Malmö hade vi problem, jag och bilen kom inte riktigt överens, men det var även ganska ojämnt föste tidigt på dagen med nytt trackbite (det man sprutar på banan för att få bättre fäste)”. En munter och pratglad Nick fortsätter sedan berätta när vi går genom veckan efter sista deltävlingen i Mantorp att ”Sedan sänkte vi motortemperaturen vilket gjorde att vi kunde köra 6.18s”.

Resan till Vårgårda bjöd på en hel del spöregn, men väl framme var solen och värmen tillbaka för fjärde tävlingsdagen. ”Vi gick ut tidigt som vanligt så vi slapp alla problem andra hade med banan”. Sedan bar det av till Mantorp, resan gick bra och tävlingen ännu bättre. Nick satte personbästa på rad, först 6.08s följt av 6.06s.

Nick och Ulf körde på under veckan ovetande om att en konkurrent höll ett mycket nära öga på tiderna Nick körde då de låg nära i sammanställningen. Denna konkurrens ledde till att de valde att köra match-race, där man tävlar om vem som hinner först i mål. Alla StreetWeek rundorna körs med individuell tidtagning utan tävlan mot föraren på den andra banan.

Undertecknad fick singla slant. Nick vann och valde höger bana, varpå en Audi sprängde bakaxeln och banan fick saneras så att match-racet fick vänta. Lufttemperaturen steg då den annars molniga fredagen blev nu solig.

Nick fortsätter ”Jonas i Novan körde 6.12s mot min 6.10s, men med en snabbare reaktionstid vilket gjorde att han var först över mållinjen. Jag är nöjd med veckan som den är, kul att köra personbästa med 6.06s och tävlingen är en bonus”.

Nick och team #131 slutade på en femte plats i klassen Street Outlaw med snittiden 6.20s samt ett extra pris som snabbaste Mopar bilen. Nu är det fortsatt tävlande på Kjula Dragway samt bruksåkande som gäller.

Äntligen StreetWeek!

Det är näst intill kultstatus på den årliga dragracing tävlingen för gatbilar som körs årligen vecka 28. Det körs race på 5 olika banor runt om i Sverige vardera veckodag. En dag på en bana sedan är det transportsträckor med checkpoints vid Ingo bensinmackar på vägen till nästa dags tävling i nästa ort.

Att tävlingsveckan ställdes in 2020 på grund av pandemin slog hårt mot de tävlande, vilket har medfört att motivationen inför årets upplaga av StreetWeek är extra hög och nu kör 3 Västeråsare, alla tre med meriter från tidigare tävlingar. Den mest erfarne är Stefan Johansson som varit med alla år sedan starten 2017. Nick Eklund har tävlat två år, var även med och mekade första året, samt Johan Johansson som gjorde debut 2019.

Årets tävling är förlagd på banorna i Kjula (Eskilstuna), Emmaboda, Malmö, Vårgårda med avslutning på den legendariska strippen på Mantorp Park utanför Linköping. Tidtagningen görs från stillastående start över en 1/8-dels brittisk mile (201 meter) vilket utgör hälften av en standard “quarter-mile” dragracing bana.

Tävlingen är uppdelad i ett gäng olika klasser beroende på bilens egenskaper, t.ex. TrueStreet för relativt “vanliga” muskelbilar utan slicks, Import War för bilar med motorer med färre än 8-cylindrar och toppklassen Max Outlaw där i princip allt är tillåtet. Det finns även Pro Touring, Ultimate Street och Street Outlaw som styrs av olika begränsningar, samt 4WD, Diesel Power och Classic som är relativt självklara.

Vid varje tävlingsdag har de tävlande obegränsade körningar där man kör för att få en så bra tid som möjligt. Varje dags bästa tid läggs sedan ihop för att få en snittid för veckan där bästa tid i vardera klass vinner, och veckans snabbaste snittid över alla klasser blir korad StreetWeek mästare. Därtill finns det bestraffningar med tidstillägg som tenderar att vara förödande med så små marginaler mellan de tävlande.

Stefan Johansson har i alla år anmält sin Lincoln MkVIII men på grund av maskinproblem kördes 2019 med hans Ford Mustang Fox Body. Återstår att se vilken bil han kommer till start på Kjula med på måndag. Stefan har en 17:e plats 2017 som bästa placering.

Nick Eklund som är flitig med tävlande på banor som Kjula (flygfält) utanför Eskilstuna kör en grön Plymouth Barracuda som gjorde stor succé 2019 med rejäla hjullyft vid start, något som Nick justerat bort för att få bättre resultat. Han tävlar ofta mot morsan Gerd som kör en Plymouth Satellite. Gerd var även hon med 2019, men står över i år.

Nick berättar att “Bilen är till för att användas! När jag köpte Barracudan så gick det bara att sitta en i den för all elektronik blockerade passerar platsen. Jag byggde om och nu kan man sitta fler i bilen  använda den till mer än bara tävlingar.” Vi träffas på Mälardalen Open på Kjula där han flitigt kör i RealStreet, ofta mot morsan Gerd. RealStreet klassen har körs över hela banans 402 meter med en break-out på 10,10 sekunder (man får inte köra snabbare än på den indexerade tiden). Nick tillägger “Det är inte den bästa förberedelsen med index jämfört med StreetWeek som är fullt utan avslag, men det har gått bra med förberedelserna”.

I StreetWeek tävlar Nick i klassen Street Outlaw, “Jag kanske kör i fel klass med bilen, men det är på grund av däcken.” Klasserna styrs av tekniska begränsningar. 2018 kom Nick 6:a och 2019 10:e med en förbättrad snittid på 6,58s.

Den tredje Västeråsaren som är med, nu för andra gången, är Johan Johansson i sin Pontiac LeMans cabriolet. Han körde in en 13:e plats i den populära klassen True Street 2019, men i årets upplaga av StreetWeek kör alla av våra tävlande i klassen Street Outlaw enligt programmet inför veckan som kommer.